Det är nu det händer;

 
VI FLYTTAR! 
 
Alltså glädjen jag känner i min kropp just nu kan inte beskrivas i ord. Jag är totalt helt slut men ändå så är jag så otroligt peppad! Idag händer det äntligen, vi flyttar in i våran egna första lägenhet. Gud är god mot oss. För det första att vi ens fick lånelöfte med tanke på att vi bara har Arvids inkomst, att vi lyckades få tag på en sån FIN lägenhet som verkligen är mitt i prick vår stil, sen hade jag verkligen drömt om en inglasad balkong och under våren så ska bostadsrättföreningen fixa det så till och med det får jag. Ett VITT kök som jag längtat efter (det vet alla som känner mig!), den ligger helt perfekt i stan med nära till vatten, min skola och alla restauranger, caféer och affärer. 
 
Då jag tentapluggat som ni vid detta laget är väl medvetna om så har jag inte hunnit packa eller fixa något alls under denna vecka, och för er information, det kändes bra tror jag tror verkligen jag klarat det. Besvarade allt och det är egentligen bara en fråga jag har ett frågetecken kring och även om den inte blev helt rätt så tror jag att jag kan få något poäng så jag borde verkligen ha klarat den, yey. 
 
Så nu pågår den stora packningen för fullt här hemma. Vi har bott i lite olika rum i omgångar då A's bror också bodde här i början så dvs att vi spritt ut oss en aning med vart vi har kläder och hygienartiklar, men som det ser ut nu så har jag nog koll på att det mesta har kommit med i alla tusen väskor, flyttkartonger och påsar. 
 
Jag har hållt på i flera timmar så jag är så otroligt trött, och dessutom är det ju uttömmande att ha haft en tenta samma dag också, för när spänningen från den väl släpper kommer världens trötthet över en också. Men jag kämpar på, för snart är vi i hamn. Jag längtar så. 
 
Och för att inte tala om hur mycket jag längtar efter min familj, till och med min bror kommer med ner och hjälper oss. TACKSAMHETEN alltså. Åh. Nu kämpar jag på lite till, väntar på att Arvid ska sluta jobbet och så KÖR VI! Läggan, nu kommer vi! 
 

Sista kvällen av tentaplugg

I alla fall för denna kursen! Det hoppas jag på i alla fall, för det vore inte kul att kugga min första tenta. Men det mesta har jag koll på känns det som och jag känner mig hyfsat lugn. Det känns även som att jag sänkt kraven på mig själv sedan gymnasiet vilket är så befriande, jag fick en hel del VG men på den tiden var jag bara glad för MVG, och inte ens då kunde jag känna mig nöjd ibland, för jag kunde bli ledsen om jag inte hade alla rätt. Sjukligt beteende eller vad? Men som sagt, detta med att producera en bebis samtidigt som man ska plugga är faktiskt inte helt lätt, jag har somnat flertalet gånger under min pluggtid så bara jag klarar godkänt kommer jag bli glad, och jag hoppas att det tänket håller i sig så jag kan känna mig nöjd över mig själv.

Har två dagar denna vecka pluggat tillsammans med en klasskompis. Det har både varit roligt och givande. Hon är verkligen så härlig så vi har börjat med lunch för att kunna prata lite allmänt om livet för att sedan studera, men även då så glider vi in på privata samtal också så det har varit en härlig mix tycker jag. I min smak. Vi har dessutom varit på hyfsat samma nivå så vi sa det idag att klarar en det klarar båda det, kuggar en kuggar båda. ;)

Nu ska jag titta över de sista frågetecknet, så konstigt hur vissa saker bara inte vill fastna hur många gånger man än läser det. Jag hoppas på att det sätter sig ikväll så att jag efter tentan i morgon helt kan fokusera på FLYTTEN! Woho!

Bjuder på en bild som trots allt ändå visar hur jag känner just nu! Men snart är det avklarat! Fest! Kram på er!

PMDS

Och just det, det är faktiskt många som har frågat mig hur jag mår nu och hur allt går nu med tanke på min grova PMS eller PMDS som jag annars har - och helt ärligt. Bortsett från gravidkrämpor (som mest bara går ut över mig själv) så har vi det SÅ BRA just nu. Jag märker så otroligt stor skillnad från hur det brukar vara så jag är så tacksam, Arvid med. Visst att jag har haft några graviditetshormoner någon enstaka gång som gjort att jag varit lite väl blödig i vissa sammanhang, MEN jag har inte varit arg/fått panikattack/ångestattack/aggressionsutbrott/velat dö en enda gång sedan graviditetens start och det är så skönt, det har blivit så lugnt. 
 
För vissa kommer PMDS efter första graviditeten, eller blir mycket värre - men eftersom jag har haft det riktigt illa innan så hoppas jag istället på att det helt försvinner även om oddsen inte är på min sida, men värre kan det knappast bli i alla fall. 
 
Ja okej, en allmän update på det området också. Så sammanfattningsvis; vi njuter av mitt stabila humör. (och ja, anledningen till varför den försvunnit har ju att göra med att jag numera inte har ägglossning, och det är vid ägglossning ett hormon utsöndras som jag tydligen är allergisk mot)