Min vecka

Nu har dagarna gått i en rasande takt igen. Det har varit en blandning av väldigt intensivt och väldigt lugnt. Ibland har jag bara hemmadagar, som i onsdags, då myser jag med L, går någon liten promenad (har för ont för att gå en längre sträcka), fixar i hemmet när L sover. Vissa hade kanske blivit uttråkade, men jag blir ärligt talat inte det. Aboslut, hade varje dag sett ut så kanske jag hade blivit det men nu tycker jag bara att det är härligt. Jag hinner med att ge allt fokus på L och det känns som min absolut viktigaste uppgift. 
 
I tisdags var vi iväg på läkarkontroll för L. Allt såg bra ut, så skönt. Sedan fick har även ett vaccin, rota. Hade faktiskt inte helt frid med att han tog det men det ska tydligen ingå i vaccinations"programmet" snart enligt läkarna, då känns det lite bättre. 
 
Senare under dagen var jag och Tilda iväg på ett event som ett gym har som heter "mamma-mage". Väldigt bra och intressant eftermiddag men det jag tar med mig är helt klart att göra mina knipövningar, jag fuskar en hel del med dessa... och de problem jag upplever att jag har kan bli hjälpt med om jag gör knipövningarna. 
 
I torsdags var det dags för min efterkontroll, som jag längtat efter att gå på den kan jag säga. Det gick bra, skriver lite mer utförligt i ett annat inlägg. Senare under dagen var det dags för baby-massagen igen. L verkar verkligen gilla det och då blir jag glad. 
 
Älskar att vara mammaledig. Njuter varje dag. Hela tiden. Älskar att få umgås med L. 
 
Lite shopping har det blivit hehe
Lite gymmande har det blivit minsann. Alltså HANS ÖGON NÄR HAN FÅR SE NYA SAKER. Magiskt. Älskar det. Ska försöka fånga det på film när vi går in i klädkammaren, för den blicken vill jag aldrig glömma. Alltid spara. Plocka fram. 
En liten photoshoot fick han ställa upp på också. 
 
 

Låt mig presentera Leon för er

Nu har det gått exakt sju veckor och sex dagar sedan vårat liv berikades med vår älskade son, Leon. För varje dag som går lär vi känna varandra allt mer och jag tänkte nu berätta lite om Leon och den han har varit hittills i sitt 55 dagar långa liv. 
 
Leon är en väldigt nöjd liten bebis. Han är nästan alltid nöjd och de gånger han säger ifrån är när han är hungrig eller uttråkad, för uttråkad det kan han minsann bli. Leon är en väldigt nyfiken bebis och älskar att kolla sig runt när man går runt med honom i famnen. Något som också introducerades tidigt i livet var dans och musik, det verkar som att Leon gillar att dansa då han oftast blir lugn och nöjd över att dansa med mig eller Arvid. 
 
Leon känns väldigt trygg, och detta hoppas jag är något han bär med sig genom hela livet. När en kompis bad för Leon fick hon till sig att "han kommer bli en person som håller hemligheter och som man verkligen kan lita på" och jag hoppas så innerligt att det stämmer. 
 
Han trivs allt som oftast bra i andras famnar, det har varit någon enstaka gång det enbart fungerat med bara mig. Vi hoppas det betyder att han är en social liten rackare. 
 
Det har hänt några gånger att han näst intill varit otröstlig, då gråten liksom "hakar upp" sig och jag antar att han själv inte vet vad som är fel just i dom stunderna. 
 
Något han gör väldigt ofta i livet är att hicka, detta gjorde han även i magen så det har följt med helt enkelt. När han hickar drar hela magen ihop sig. Nyser är något han också gör ofta, flera gånger dagligen och det brukar ofta vara runt fyra nysningar åt gången, en gång blev det sex gånger på raken. Ibland misslyckas han med sina nysningar och det är ungefär det sötaste som finns, han blir så förvånad då det inte går. 
 
Sen har vi ju spyorna. För ja, spyr, det gör han, flera gånger om dagen. I början torkade vi med papper, men efter att ha pratat med en person som också har spybebis kom vi fram till det mycket bättre alternativet att använda handdukar så Leon ligger i stort sett alltid på en handduk vid huvudet i sitt babynest, eller när han ligger i sängen eller på soffan. Leon har haft lite problem med sitt vänsta öga att det kladdar ihop på natten, det beror på trånga tårkanaler har vi fått svar på nu.
 
Något Leon varit riktigt duktig på ända från början är att hålla upp nacken, han gör det fortfarande inte helt själv men han är enormt stark och har varit det länge. 
 
Leon trivs väldigt bra i sängen, på skötbordet, på soffan, i babynest, i vagnen, i sin babysitter, i badbaljan, i famnen och i sitt babyskydd. Ja, han trivs väldigt bra överallt med andra ord. Nu senast har vi även presenterat hans gym samt mobil för honom och detta är något han blev väldigt fascinerad över och låg med stora ögon och tittade på. Det märks att han ser allt mer och längre då han vänder, vrider och vill kolla åt alla håll och nu senast märkte jag det när jag gick in i vår klädkammare. Med stora ögon kollade han sig runt, flera varv, uppifrån och ner. Jag vill så gärna veta på vilket sätt det fascinerar honom. Det är magiskt att se i alla fall. 
 
Nappen har blivit en trogen vän, men dock inget måste. Oftast är han nöjd utan, men har han precis ätit men är lite ledsen ändå så fungerar nappen.
 
Den senaste veckan har han även börjat prata allt mer. Och le. Och nästan skratta. Det är magiskt. Jag vaknar allt som oftast upp i det tröttaste skick jag någonsin varit i, men när jag vaknar och kollar till Leon och han ler, på riktigt, så glömmer jag bort hur trött jag är. Det är ren och skär magi. 
 
Leon somnar inte förrens vi går och lägger oss allihopa, vilket gör att han är vaken till ungefär halv 12 då vi oftast lägger oss. Vi sover fortfarande med en ljusslinga tänd, i början var det för att alltid kunna se så han andades men också för att kunna torka spyorna. Vid cirka 02.30 vaknar han igen och vill då äta, sedan vaknar han även vid cirka 05 och vill även då ha mat. Sedan brukar han vara pigg vid 07.30 så då brukar Arvid ha honom så jag får sova lite längre då det oftast blir en halvtimme varje gång med mat och blöjbyte. Leon brukar sova i sitt babynest bredvid mig i sängen för att det är smidigast med amningen på det viset. Snart har han dock växt ur sitt babynest så jag funderar på att köpa ett större, för jag tycker verkligen babynest är en sådan bra grej. 
 
Leon har stora, fina ögon och folk brukar säga att han fått mina ögon. Annars är det ungefär 50% som säger att han är så lik mig, och 50% som säger att han är lik Arvid. Själv kan jag inte alls avgöra sådant. Ni får gärna skriva vad ni tycker. 
 
Dagen till ära bjuder jag på två bilder som är tagna idag. Hur go är han inte, vår älskade Leon! 
 
 

SÅ OTROLIGT TACKSAM!

Idag sköljde overklighetskänslor över mig igen. Jag och L somnade om (han i mina armar, mysigaste som finns) när A gick till jobbet i morse. När jag vaknade sov L fortfarande så jag la ner honom och gick ut och gjorde frukost till mig. 
 
För några sekunder kändes det precis som innan jag blivit mamma. Jag stod i mitt kök, bryggde mitt kaffe, gjorde min smoothie och med ens så var jag bara Emma. Ensam hemma. Mysig, lugn morgon. 
 
Men så slår det mig. 
 
Jag är inte ensam hemma. Jag är inte "bara Emma". Livet är inte som "vanligt". Livet har förändrats radikalt. 
 
Så jag går in i sovrummet. Han ligger ju faktiskt där. Min son. Min älskade pojke. Min Leon. Han ligger där så fridfullt. Går fram för att kolla att han andas. Det gör han. Han sover så skönt. Och jag blir så lycklig. Så glad att jag inte är "bara Emma" utan att jag numera är mamma. Att jag är Hans mamma. Så glad att livet inte är som innan. Känner mig så lyckligt lottad som får uppleva detta stora, magiska, underbara, härliga - ofattbara. 
 
Aldrig någonsin har jag älskat någon så mycket som jag älskar min son. Aldrig någonsin har jag upplevt något ens i närheten av att få bli mamma. 
 
Och så detta jag tjatar om, att han växer så fort, för det gör han. Och jag vill hänga med, försöker hänga med. Lägger bort mobilen största delen av dagen. Vill bara umgås. Vill bara titta. Vill bara mysa. Se honom. Busa med honom. Luktar på honom, denna magiska doft. Uppleva hans leenden han numera bjuder på. Det är så fint. Så vackert. Så häftigt. 
 
För dig gör jag allt. Genom hela mitt liv. 
 
Jag älskar dig. 
Kommer alltid göra.