SJUKA

Ja, vi har sjukstuga här hemma tyvärr. Och jag måste ärligt säga, det finns ju inget jobbigare eller tråkigare. Och jag som hittills känt mig som en hyfsat cool morsa, och inte så nojig, har nu fått känna på vad som menas med "mammahjärtat gör så ont" som många mammor som jag känner skrivit om. 
 
STACKARS MIN ÄLSKADE LILLA PLUTT. Mammahjärtat gör verkligen på riktigt ONT. Att se honom sjuk är ju det värsta.
 
Det började i lördagskväll på sommarbasen, han var gnällig och så rann det lite snor. Men när vi åkte hem sov han hela vägen och sedan vaknade han till en snabbis när vi tog ur han ur bilbarnstolen och då bytte vi snabbt en blöja och lite amning så vi hade varken tid eller tankarna på någon feber så vi tog ingen feber då men på morgonen kände vi att han var supervarm, och ja, han hade feber. 
 
Så söndagen blev vi hemma. Vi kunde inte lägga ner honom utan skrik och det har inte varit problem innan så vi tyckte så synd om honom. Jag har ju ingen rikitgt koll på hur man gör när dom blir sjuk, hade liksom inte ens någon anning om att han bara skulle ha blöja på sig vid feber utan hade pyjamas, men tur att det finns kunniga männiksor som kan lära en så det blir rätt (när han sover han han dock en tunn filt). Men jag skrev faktiskt i en grupp på FB som heter (gravida med bf i mars) och vi är en liten grupp som följt varandra även innan kidsen kom och jag skrev där och frågade, och det jag inte heller hade koll på (men som en i gruppen skrev) var att är dom mellan 3-6 månader och har 39 i feber så ska man ringa 1177. Så på kvällen stod tempen på 39 (under dagen hade den var 38,8 typ) och då ringde vi. Hon sa att vi skulle ta tempen igen lite senare och om den igen stodpå 39 så skulle jag ringa barnmottagningen och boka tid. Under natten stod den på 39 igen, likaså på morgonen när han vaknade så jag ringde och bokade tid.
 
Så igår fick vi åka till Huskvarna på läkarbesök. Dom tog tempen och han hade då 39.3 och fick alvedon med en gång. (Vi hade också gett honom men inte regelbundet). Sen vägde dom honom, han hade inte gått upp mycket sen senaste besöket för en månad sen på BVC kan jag tala om.. Vi får ta det nästa vecka på BVC helt enkelt. Hoppas det är okej. 
 
Sen fick han träffa läkaren och han konstaterade öroninflammation, och att han var riktigt röd i halsen. Inte konstigt att vi inte kunnat lägga ner honom alltså, för det blir tydligen stort tryck på öronen då och gör ännu ondare för honom. 
 
Jag är verkligen så glad att jag ringde in och bokade tid så snabbt, för jag fick även höra att jag skulle vänta och "febern går nog snart ner" men då skulle han få lida ännu längre. Jag tycker ändå modersinstikten går att lita på. För han fick nämligen antibiotika som han ska äta i fem dagar nu, jag hoppas så innerligt att det går över snabbt. Han är helt snorig och täppt i näsan också. Ögonen helt röda. Men han skrattar och ler mellan varven också, och är ändå "igång" så han är inte lealös iaf.
 
Jag har dock fått känna på hur det är att vara världens sämsta mamma. Jag fick ju i söndagskväll ont i halsen även jag, sen under måndagen (igår) blev jag täppt och under natten till idag fick jag ont i öronen - detta har gjort att jag inte varit på topp, och känt mig lite varm själv vilket har gjort att jag inte kunnat ha honom så nära som jag velat och tyckt det varit jobbigt när han väl varit det. 
 
TUR (välsignelse) är att Arre har sin lediga tisdag idag och kan vara hemma med oss, skönt med lite avlastning. Det blir ännu en dag hemma för att kurera oss. L vill även äta på med oregelbundna tider, men det är bra att han får i sig vätska eftersom det går åt en del till febern. 
 
Ja, där har ni livet just nu. 
 
Inte så fancy. Hjärtat gör ont. Jag känner mig sjuk. A fick lite ont i halsen under natten. Tisdag - mitt i livet. Och såhär kommer det förmodligen vara många gånger framöver. Det är bara att bita ihop, och göra det bästa av det. Vi har tid tillsammans. Inga måsten (förutom att ta hand om L på allra bästa sätt). 
 
Typ så.
 
Hur mår ni?