5 år

Tänk, vad fort livet går och vad det förändras. För fem år sedan satt jag nämligen i A's bil, på min parkering på tonfiskgatan i Fiskebäck, dit jag precis flyttat för att jobba som ungdomsledare, och sa "ja, nu kör vi" på A's fråga om vi skulle bli ihop. 
 
Livet var ju minst sagt spännande och läskigt just då. En ny stad. Ny församling. Ny uppgift. Nytt jobb. Nya människor. Jag skulle bygga förtroende. Och mitt i allt det, så träffar jag mannen i mitt liv. Det var inte självklart till en början men då det gick väldigt snabbt att lära känna varandra (pga eller kanske tack vare) eftersom vi var kollegor så fick jag se hans inre. Och det var så fint. 
 
Jag minns hur vi brann för det vi gjorde innan vi träffade varandra, men hur vi började brinna tillsammans när vi fann varann. Jag minns hur vi bad tillsammans, hur vi läste Bibeln, när vi gick började hänga med människor med missbruksproblem på Frölunda Torg för att vi ville göra NÅT. Hur några av dom blev våra vänner som vi kunde hälsa på varje gång vi var där. 
 
Minns hur vi behövde smyga inför ungdomarna, som såklart fattade tidigare än oss, att vi fattat tyckte för varandra. Minns pirret. Nervositeten. Rädslan (tänk om det tar slut och alla tar A's parti i kyrkan för att alla känner honom, och tänk vilka dåliga förebilder inför ungdomarna, och tänk smärtan över ett uppbrott igen, hade ju redan varit med om ett väldigt smärtsamt några år tidigare. osv osv). 
 
Men så blev det så bra. 
 
Vi jobbade två år ihop. Vi har lite delade meningar om den tiden faktiskt. Jag ÄLSKADE det, saknar det enormt och vill GÄRNA göra det igen, A tyckte om det men det är inte mer än så. (Hehe, undra varför). Sen började han på ett nytt jobb, jag jobbade kvar. Sen slutade även jag men då började A jobba 20% i församligen igen. Sen har vi flyttat. Fått barn. 
 
Och 5årsdagen då? Hur spenderade vi den? Med att leva livet, precis som det är. När A kom hem köpte vi hem kebabpizza, sen åkte vi, fredagkväll, och storhandlade på ica maxi då vi helt och hållet ätit upp ALLT i kylen och behövde inhandla allt, älskar ju sånt egentligen, men just en fredag kväll då man firar 5 år hade jag ju hellre ju gjort något annat. Men älskar hur det speglar livet ändå. Nu lever vi livet, vardagen, med allt vad den innehåller. Och det kommer vi fortsätta göra. Och jag är liksom fine med det. För titt som tätt överraskar han mig. Ibland kommer han in spontant i köket och dansar. Han ger vår son sin fulla uppmärksamhet och är bästa pappan. Han lyssnar på mig och vill tillsammans analysera och prata djupt om vår relation och hur vi kan förbättra den. 
 
Nästan alla lever ju i vardagen. Och de allra flesta dagar är ju just vardag. Att jag som 20åring kunde ta ett sådant bra beslut att välja A är jag stolt över. 
 
Älskar dig föralltid. Kämpar för oss föralltid. 
 
Utseendemässigt var det inte bättre förr haha.
Men nu när jag tänker tillbaka på tiden när vi var ungdomsledare tillsammans så saknar jag den tiden och ungdomarna SÅ MYCKET. <3 

DRÖMMIG DAG

Åh. Jag har ju haft en sån drömmig onsdag. 
 
För fleeera veckor sedan berättade Jonna för mig att hon skulle vara tre dagar i sthlm pga lite olika ärenden. Hon skulle då bo hos Kia och frågade mig om inte jag kunde komma upp då och göra henne sällskap. Jag sa ju "ja" med en gång utan att tänka mig för givetvis. Men allt efter att tiden gick så började jag fundera på hur tusan jag skulle kunna ta mig dit mitt i veckan. Jag hade ju ännu inte testat att åka tåg med flertalet byten osv. Och fram till två dagar innan hade jag ännu inte bestämt om jag skulle åka eller inte. Jag har inte känt mig så nojig innan med att köra bil och packa in mig och L och åka iväg men detta var ändå något jag kände mig nojig över. Att rulla in med tåget på centralstationen, försöka med packning, vagn och bebis (kanske skrikande, vad vet man?) försöka hitta rätt pendel och tunnelbana.. 
 
Fick SÅ ont i magen av att tänka på detta. Men fick också SÅ ont i magen av att tänka på att jag skulle missa en sån bra chans att hänga med mina tjejer. Så jag ringde och nästan-grät till Arre i telefonen. Han är ju ledig tisdagar men Jonna skulle inte komma till Sthlm förrens sent tisdag så vi skulle ändå missa varandra om jag skulle åka över tisdagen. 
 
Men så kommer min man hem måndag kväll. Jag har ont i magen och känner mig ledsen. Så då frågar han "hur mår du gumman?" och jag säger något i stil med "jag tror inte det blir något sthlm för mig för jag känner inte mig tillräckligt lugn över att åka tåg själv" och då säger han "men vadå inte sthlm? vi åker ju på onsdag!" och jag fattade inte någonting men så fortsätter han "ja, alltså jag har ju bytt dag såklart".
 
Jag hade inte ens nämnt, eller ens tänkt tanken på att det var ett alternativ så kan ni ANA HUR GLAD JAG BLEV? Kan ni förstå vilken fin man jag har? Han förstår verkligen hur mycket mina vänner betyder för mig, och jag har ju alla kompisar så utspridda så det är sådan guldchans när så många är samlade.
 
Så tisdag kväll packade vi in oss i bilen och åkte. Som tur är hade en av Arres bästa vänner ledig dag så han kunde hänga med honom och ha kvalle-tid. Hur perfekt?!
 
Så jag myste tisdag kväll med mina tjejer och L hemma hos Kia. Och förresten, måste bara nämna att L sov HELA VÄGEN til sthlm också. Hur exemplarisk unge? Sen grät han inte en enda gång under natten eller väckte tjejerna trots att vi alla sov i samma rum.
 
På onsdagen myste jag, Jonna och L tillsammans. Sen drog vi oss in till stan så lillen fick åka tunnelbana och pendel för första gången i livet. Även här var han exemplarisk, han somnade och var nöjd HELA DAGEN bortsett från lite "gnäll" en kort kort stund när vi åt precis innan vi skulle åka hem. Alltså det var en FRÖJD att ha med min son hela dagen för han var på strålande humör och visade sitt bästa jag. Så stolt över honom! TACK!
 
Jag lunchade med mina tjejer, gick på stan och shoppade lite, sen mötte A upp oss innan vi skulle åka hem. 
 
Så sinnessjukt tacksam och glad för mina fina fina vänner och min älskade man som gjorde det möjligt. Det betyder så otroligt mycket. Och äntligen fick Pau träffa L också, som han (jag) hade längtat <3 
 
AHH. Älskar så mycket. Hjärtat är så fyllt. Så tacksam! Bästa bästa! TACK!
 
Ja, ni ser ju. Kärlek i överflöd på alla bilder!
Är så sjukt RIK! <3