Ett typiskt bråk

Idag har och jag L myst hemma bara. Han vill alltid gå med sin gåvagn, och helt ärligt, det är ju inte så kul att "gå med honom" och hans gåvagn fram och tillbaka, hundra gånger.. Men samtidigt så är det ju kul. Eller ja, när jag ser hur han LYSER för att han älskar det så mycket så blir det plötsligt värt. Jag vill verkligen alltid se honom och bekräfta honom. 
 
På lunchen fotade vi månadsbilderna, en vecka sent, men jag har lärt mig att det inte gör något. Viktgaste är att det blir av. 
 
Men sen då? Ja. Som ni vet har vi varit borta i helgen och innan dess så åt vi upp det mesta i kylen. Så vi hade i princip ett tomt kylskåp. Och nu tänkte jag då berätta om ett bråk som är typsikt för mig och Arvid. 
 
För det första är det alltid jag som behöver bestämma vad vi ska äta.. Och jag FÖRSTÅR att det beror på att jag är den av oss som oftast är sugen på något specifikt och inte kan äta "vad som helst", som min man. Men samtidigt är det tröttsamt att alltid behöva komma på något. Så när jag fick frågan "vad är du sugen på?" så blev jag irriterad. (Vi hade bestämt att bara handla dagens middag idag och sen storhandla imorgon då Arvid är ledig). Men vi bestämmer oss för enchiladas. Skönt att veta. Så jag började förbereda med att sätta på ugnen osv. Sen ringer Arvid och säger att det är slut på grillad kyckling. Och då har jag så svårt att ställa om. (Ännu en gång fattar jag att det är en sida hos mig som irriterar). Så vi försöker komma på något nytt men jag kommer verkligen inte på något.. Så Arvid säger då "vi kommer på något hemma istället". Och så åker han hem. Och jag blir skitsur för jag fattar inte vad han tänker med, för då måste vi ju åka och handla igen. Sen kommer jag på att vi kan utnyttja att vi är vuxna och äta pannkakor, jag ringer honom och då har han precis parkerat. Jag blir irriterad att han lämnat matbutiken och Arvid blir irriterad att jag ringde så sent. Men det slutar med att får åka och handla det vi behövde. Sen var vi irriterade på varandra när vi åt maten, men sen släppte det.
 
Men mat är verkligen en sådan grej som vi tjafsar mycket om. Arvid är bäst på pannkakor av oss men jag är bättre på all annan mat vilket är tröttsamt. Men något jag mer och mer bara får lära mig acceptera. 
 
Som tur var så hade vi ingredienser till en god tonfiskröra samt avokado som jag kunde äta till kvällsmat igårkväll när vi kom hem från Falun. 
 

En helt sjuk lördag

Alltså, denna lördagen är SÅ sjuk. Hehe. För det första fick jag och Arvid sovmorgon i morse (det har inte hänt sedan L kom och entrade denna jord) vilket betyder typ 8 månader. Och sen ska vi, hör och häpna, för första gången på typ 9 månader ut och ÄTA på restaurang utan L. Det känns ju hur galet som helst. Vad ska vi prata om? Vart ska jag fokusera blicken när jag inte behöver ha den på ett barn? Så många frågar, ännu inga svar men jag återkommer. 
 
Dessutom tog mamma med sig honom på en långpromenad så jag hann duscha utan stress, locka hår och sminka mig. Denna dagen alltså. Sjukaste nånsin. (Överdrift).
 
Vi har ju faktiskt ALDRIG känt behovet av att vara ensamma hittills sen han kom. Och det är ju inte direkt som att det är panik nu heller, utan det är mer att vi utnyttjar att mina föräldrar kan vara barnvakt, för jag tror det är viktigt för oss med lite egentid även om vi inte känner det behovet. Utan vi kanske kommer på att vi behöver det nu när vi får det. 
 
Men jag kan VERKLIGEN FÖRSTÅ att man har barnfria kvällar tidigare än 8 månader, för det hade vi garanterat också haft om L skulle ha kolik eller skrikstunder. Då förstår jag verkligen att man behöver pausa, få lite energi och lite lugnt en stund. Men då L har varit så smidig så har vi som sagt inte haft behovet utan han har smidigt kunnat vara med på både middagar ute, bröllop och diverse. 
 
Vi har inte tid förrens 20.30 så jag vettetusan hur jag ska hålla mig vaken tills dess? Kanske får ta en liten tupplur så jag orkar hålla mig vaken och inte framstå som en trött småbarnsmorsa bland folk haha. 
 
 

Min nya hobby

Okej, det finns en STOR NACKDEL med mitt nyfunna intresse; fotografering. Det tar TID. Alltså. Först att fota. Sen att välja ut bilder. Sen att redigera. Och med tankte på att jag inte hittat min "stil" än inom foto (jag gillar ju så mycket olika) så kan man sitta hur länge som helst och pilla med hur det ska se ut. 
 
Men, det känns iaf oerhört roligt att jag äntligen hittat en hobby/intresse. Arvid har länge tyckt jag ska skaffa ett också (han har otroligt mycket han tycker är roligt att hålla på med, medan jag varit nöjd och glad som det är haha). Men så småning om kanske jag kommer på vad som är "jag" när jag tar kort. Vi får se. 
 
Sen så tar det otroligt stor plats att spara alla raw-filer så det känner jag att jag inte kan göra (när jag redigerat mina bilder så sparar jag alltid ner dom i jpg) men så slog det mig (och min bror pikade) att tänk om jag i framtiden vill redigera om bilderna? Då finns det inte kvar. Svårt det där, hur gör ni?
 
Nu invätar jag min älskade man som satte dig i bilen efter jobbet för att köra hit. Ibland känns det som jag glömmer bort kärleken till honom mitt i all kärlek jag känner till L, någon som känner igen sig? Kärleken jag känner för L är liksom på en helt annan nivå och ny dimension. SJÄLVKLART älskar jag Arvid på ett alldeles speciellt sätt också och självklart har jag saknat honom, men han har ju definitivt saknat oss betydligt mycket mer. Jag och L har ju ändå haft varandra!
 
Nu hör jag en bil komma utanför. Det kanske är han. Yey!
 
KRAM!