The best is yet to come.. eller?

Jag tänkte dela med mig av en stor rädsla jag bär på. Det tar sannerligen emot men jag behöver ventilera, och förhoppningsvis kan några av er ge mig kloka svar eller lugnande ord. 
 
Just nu är livet perfekt. 
Det kan INTE bli bättre. 
 
Och jag är så rädd för att livets bästa period är just nu, och snart är den över. Jag menar. Jag är mammaledig. Har världens smidigaste och bästa unge som jag älskar gränslöst mycket. Vi kan hitta på det vi känner för, när vi vill. Absolut, det är ett litet projekt men ingenting som känns jobbigt. Livet kommer ju aldrig vara så här enkelt igen. Att bli välsignad med att till barn i framtiden kommer ju vara underbart, men det kan ju inte bli lika fantastiskt? Detta går ju inte att toppa. Och vad är oddsen för att man får ett enkelt och smidigt barn igen. 
 
Och så ska jag börja plugga sen? Jag känner just nu bara en stor ångest inför det. Jag vill inte. Men jag vill inget annat heller. Jag vill bara stanna livet så som det är just nu. Kanske låter jag lat? Kanske låter jag som att skiter i att komma längre och utvecklas. Ja, kanske är det så. Men något jag strävar efter är ju att vara den bästa mamman, frugan, kompisen och medmänniskan - borde inte det vara nog? 
 
Jag vet ju att livet måste ha sin gång. Att denna tiden tar slut (ahh vad det smärtar, mitt melankoliska väsen är tillbaka) men något jag är tacksam för är att jag och A har samma syn på framtiden iaf. Vi lever otroligt snålt just nu och försöker spara mycket pengar. Och det handlar INTE om att vi vill kunna köpa prylar, ett flådigt hus (ja, hus vill vi ha i framtiden) utan det handlar om att vi inte vill jobba 100% i framtiden utan ha mycket tid för familj och kyrka vilket vi tycker är det viktigaste i livet. 
 
Och alla säger att man ska njuta. Och jag fattar inte dom som ser tillbaka på denna tiden och säger "jag önskar jag njutit mer" för helt ärligt kan jag inte njuta mer! Jag njuter till max varje dag och jag är så glad för det. 
 
Allt jag ser framför mig framöver är att jag är en stressad morsa, som glömmer packa matsäck till kidsen, som ständigt är trött och irriterad, orkeslös och tråkig. Att jag inte ska kunna ge kärlek till max till min familj så som jag drömmer om. Att jag ska våndas för tentor och inte kunna sova. Att jag ska ha fokus på annat och inte mina barn. Jag fattar att jag lever i framtiden just med detta - men jag vill göra allt jag kan för att inte hamna där. 
 
Jag fick upp ett, vad jag trodde var, citat från en håkan-låt i huvudet. Tänkte att det passade in i detta som jag känner och att det gick såhär; "jag tror att det bästa redan hänt". Och då tänkte jag att det blir ett passande, deppigt avslut. 
 
MEN.
 
Så var citatet något helt annat. Nämligen;
 
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Snacka om ett helt annat avslut på inlägget. Lite hoppfullt. Jag hoppas det är så. 
 
Men tills framtiden tar mig, så ska jag njuta av varje sekund - för detta liv jag lever just nu är ren och skär lycka. 
 
 (Är det NÅGON GÅNG ni ska kommentera, så är det nu. Behöver lite pepp som ni märker).
 
 

En onsdag mitt i livet

Vår dag har bestått av gos med pappa när han kom hem på lunchen, vi har gungat, handlat en höstoverall till L och som vanligt har det blivit massa gos. Helst av allt myser vi i sängen, långa stunder. Det njuter både jag och L av som allra mest. Och som ni ser på flera av bilderna, att rycka av mitt hår är verkligen favoritsysselsättningen. 
 

Min nya favoritdag i veckan

är...
 
TISDAGAR!
 
Alltså, jag älskar tisdagar. Arre är ledig. Familjen är komplett. Vi har bästa dagarna. 
 
Det börjar med att jag kan duscha utan att känna ständig stress - vardagslyx. Idag när jag kom ut ur duschen så möttes jag återigen av att Arre läste för L. Magi att upptäcka sådant enligt mig.
 
A hade fixat kesopannkakor till oss för frulle.
 
Sen vid lunchtid bar det av mot BABYSIMMET. Så tacksam att vi bokade in oss på det, verkligen så kul. Vi hade bästa stunden verkligen och det är så kul att se L i bassängen. 
 
Sen var vi hemma och myste. A åkte in till jobbet en sväng trots ledig dag och då passade jag på att laga lite barnmat - det blev en hit, L älskade det verkligen. Kul. Jag kokade i stort sett bara lök, sötpotatis, morot, potatis och lax. Kryddade med timjan, lökpulver och svartpeppar och hällde i lite grädde när jag mixade det till en hyfsat slät konsistens. Det blev en del matlådor till lilleman vilket alltid är skönt - då vet man att man har. På nåt sätt så njuter jag också av att laga det själv. 
 
Nu har vi ätit wraps som vi såg på biggest loser igår, vi konstaterade att dom måste äta rätt enformigt och äckligt där för i programmet hyllades dessa wraps till skyarna. Vi tyckte det var gott men inte magiskt som dom fick det att låta som. Men absolut gott för att vara så nyttigt och hälsosamt. Vi kommer nog göra det igen - dock hoppa över persiljan. 
 
Nu gör Arre muggkladdkaka (ingen nyttig variant) bara för att vi var så sugna på det och vill lyxa till det mitt i veckan. Goals på det ändå. Massa tända ljus, sovande bebis bredvid oss i soffan och en bra TV-kväll framför oss (vi glömmer inte bort att prata och se varandra, ni kan vara lugna). 
 
Det var väl allt för nu.
 
KRAM!