Svar på tal, till mig själv

Jag läste igenom min twitter för någon kväll sedan. Hittade några tweets jag glömt bort att jag skrivit och tog en print på dessa. Det skulle faktiskt vara roligt att läsa igenom några blogginlägg från "gravidtiden" också för att se hur jag tänkte/kände/var med om.. Men i alla fall så hade jag skrivit såhär;
 
Alltså denna tweeten kompisar, snacka om ROOKIE. Vadå "du får gärna komma nu för jag vill kunna sova igen"? Vad trodde jag? Varför SA INGEN NÅT? Gå igen? Ja, det kan jag ju men det gör ju lika ont som när jag var gravid - TYP (liten överdrift, men jag har ju fortfarande ont liksom), och äta, jo men det kan jag, bara det att jag kastar i mig maten för att det finns en liten kille som vill ha hela min uppmärksamhet.
 
Och detta med att jag var livrädd. Det var faktiskt inget att vara livrädd för såhär i efterhand, enligt MIG. Jag är ju fortfarande livrädd att det ska hända honom något, men allt annat har bara blivit tusen gånger bättre sedan han kom in i mitt liv. 
 
 
D
Detta hade jag också glömt bort, och tur är väl det- Men ändå? Så SÄGER MAN JU BARA INTE. En lärare. En kvinna. Som har barn. Alltså?!
 
 
 
Det är så sjukt för jag trodde verkligen det skulle bli en så mycket större omställning än vad det blev, det blev så... naturligt, så snabbt. Eller så är det helt enkelt att jag fortfarande inte inte fattat? 
Och OM man nu kan vara redo, så var jag verkligen det, mer än jag kunde förstå. Det var som att jag väntat på detta länge. Eller så blir det så när man blir mamma, oavsett ålder liksom. Det bara faller sig naturligt. Som det ska vara. 
 
Ja, det har väl inte gått förbi någon men jag är så. T A C K S A M.

Flashbacks från livet utan barn

Hörrni, vad sjukt det är att vara ifrån sin bebis. Igårkväll när jag var ensam hemma så tänkte jag hela tiden att L låg och sov i vagnen, så jag har svag volym på mina youtubeklipp jag kollade och jag kom även på mig själv med att försöka hosta "svagt" för att inte väcka L, men sen kom jag ju på att han inte ens var hemma så det hade jag inte behövt. 
 
Killarna drog även iväg till kyrkan nu på morgonen och även det är ju helt sjukt. Jag får ju flashbacks från hur det var innan L fanns hos oss. Jag låg kvar och drog mig i sängen (det är inte att tänka på just nu), kollade ett youtubeklipp från sängen. Behövde inte skynda mig med att få fram frukost. Kunde äta frukosten i soffan (!). Ja, det är så mycket som är annorlunda med en morgon utan barn, helt sjukt. Jag passar faktiskt på att njuta, även om jag såklart har det ännu bättre när L är med. MEN nu när jag är så pass sjuk som jag är så är det SKÖNT. 
 
Som jag nämnt förut btw, så kollade jag extremt mycket youtubers innan L kom men slutade helt pga tidsbrist SAMT att jag tappade intresse när han kom till världen för att jag började prioritera annat, men nu i helgen har jag kollat lite och tycker det känns kul igen. Men jag kommer ju inte fastna i det på samma sätt som innan, och jag kollar absolut inte på lika många som innan utan har nu valt ut lite favoriter som jag tittar på ibland. 
 
Vi fick ställa in alla planer för helgen. Egentligen skulle vi ha våra kompisar Emelie och Simon här i fredags, jag skulle hem till Alex för att fira hennes födelsedag, vi skulle på söndagmiddag hos våra faddrar i församlingen samt besöka Viktoria och Lucas i Linköping - men inget blev av. Så tråkigt!! 
 
Idag hoppas jag på att vi ska köpa en pulka till L så han får åka pulka för första gången nu när det äntligen är snö igen. Och en liten lugn promenad har ju inte skadat utan gör mig bara gott. 
 
Nu ska jag passa på att duscha och göra mig lite fräsch, har inte duschat på två dagar så det är på tiden. Sen ska jag se om jag hittar några krafter till att plocka och fixa i ordning i hemmet. 
 
 
Från tiden då L bara fanns på insidan!

Att vara mamma-lista

Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa? 

Vi har ett barn, men vi vill gärna ha syskon till L såklart och så som vi tänker just nu vill vi ha tre barn. Men det kan ju ändras (vet att folk som tänkt tre barn ändrar åsikt och tycker det räcker med två när dom fått sitt andra, så jag är öppen med att det kan förändras). Dessutom kan det ju vara så att vi inte ens kan få fler barn. Så det beror lite på helt enkelt, men det känns skönt att vi just nu är överens om att vi helst vill ha tre barn. Båda två har nämligen känt en "saknad" över ett tredje syskon och tycker på något konstigt sätt att det känns som att syskon som är tre är tightare.. Ja, det ligger lite tankar bakom det där med att vi vill ha tre barn.

Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste?
 
För oss har bästa sakerna varit barnvagn, babynest (L har från första stund älskat det!), små handdukar (pga spyor), skötbord på toaletten, för oss har det också varit ljuvligt att vi hade en badbalja (vi har inget badkar) för han har verkligen älskat att bada från första stund och hade inte velat byta ut det mot att exempelvis duscha honom. Vad svårt detta var att komma på på beställning kände jag nu haha. 
 
Sen ändras det med tiden givetvis och numera är babyvakten riktigt bra och användbar (förutom sov han alltid på samma ställde där vi var, men nu ligger han på vår höga säng och då behöver vi höra med en gång han vaknar, vi lägger tusen täcken och kuddar runt honom men det han han ju tillslut kravla över eller putta bort, men vi hinner höra innan nu iaf). Barnstol är ju underbart, att L kan sitta med vid bordet. 

Något du älskar att göra med ditt/dina barn?
 
Alltså, detta måste låta helt sjukt men då L varit så smidig (har jag ju skrivit om förut) så har det mesta varit enkelt och därför har jag älskat att göra allt med honom. Alltså, byta blöja tycker jag var en fröjd. Nu för tiden är det lite kämpigare dock då han varenda gång ska rulla över på mage, men i början tyckte jag helt seriöst det var mysigt att byta blöja för man fick en speciell connection kände jag, så kände mina päron också <3. Sen älskar jag ju att ha honom i famn sovande eller mysandes, jag älskar att se hans glädje när vi är på babysim eller när han får bada hemma, jag älskar att skratta med honom och vara med när han lär sig nya grejer. Ja, som sagt så älskar jag det mesta. Att bara vara VARA med honom är det bästa för det är alltid ett äventyr. 

Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?

Jag gillar Newbie på Kappahl väldigt mycket då det är ekogoliskt och bra (försöker ju tänka litegrann på sånt men är inte helt låst heller). Sen gillar jag H&M för att dom har lite "coolare" kläder som jag tycker om att klä honom i. Jag har inte utforskat så mycket andra ställen, jag vet att Zara har en del fina saker men jag har inte köpt något därifrån än så det vore kul att få gå i butiken och faktiskt se kläderna in real så att säga. 
 
Jag har inte köpt så mycket från PoP (polarn och pyret) men det kommer helt klart bli ytterplagg från dom framöver. (TIPS, tar gärna emot presentkort från PoP i julklapp till L).

Har du alltid velat ha barn? Varför/varför inte?

JA! Jag kan inte minnas att jag tänkt att jag inte kommer ha barn. Jag har dock inte ALLTID gått runt och tänkt på barn och längtat, men jag har ändå alltid tänkt att det kommer komma en dag. 

Det bästa som finns med att vara mamma? 

Att jag har första parkett med att få följa en underbar liten människas resa genom livet. Jag älskar att jag verkligen kan ge all min kärlek hela tiden och att han hittills tar emot det med hull och hår och kärleken man får tillbaka är oslagbar. Jag tycker det bästa som finns är att få vara med om att känna en kärlek så stor som är helt oförståeligt.

Något mindre roligt med att vara mamma? 

Hittills har det mindre roliga varit att vakna upp flera gånger varje natt, jag får aldrig känna mig helt utvilad vilket tär på mig ibland. Och alla de gånger man ska iväg på saker, känner fortfarande inte att jag fått in en bra rutin på det, det blir stress VARJE GÅNG. Det är blöjor som ska bytas, jag ska göra mig i ordning och under tiden hinner han kissa så då behöver jag byta igen. Sen ska jag sätta på honom kläder och då gråter han, jag blir svettig. Jag ska sätta på mig kläder, då kryper han iväg och då måste man hålla koll så han inte går till eluttag eller speglar som inte sitter fast i vägge än OSV. Just de stunderna är inte mina favoriter helt ärligt haha.

Ditt bästa tips för en nybliven mamma? 

Många säger ju att man ska "sova när bebis sover" men mitt tips är att göra DET MAN MÅR BRA AV när bebis sover. Behöver du sova, sov. Behöver du städa, passa på att städa (jag behöver det för jag mår dåligt av kaos och stök). Behöver du noppa ögonbrynen, gör det. Dom sover allt mindre och mindre så jag skulle verkligen uppmana att passa på att göra sådant som du vill ha gjort. 
 
Sen givetvis att man ska bara beredd på ALLT MÖJLIGT. Jag hade ställt in min järnet på att vi inte skulle få sova NÅT, men det blev inte alls vårt problem för han fattade snabbt när det var natt och dag. Jag har ju alltid vaknat varje natt sen han kom men vi har liksom aldrig haft vakennätter. Men däremot hade jag inte ens tänkt tanken på att en bebis kunde spy så mycket som L gjorde, så det blev asjobbigt. Kunde inte gosa som jag hade trott osv. Eller jo, gosa kunde jag, men att bli avbryten för att torka spyor hade jag inte direkt räknat med. Så ja, var beredd på allt möjligt. Det är MAGISKT att bli mamma, men det är också spyor, blod (från dig själv) och lite allmänt ofräscht och kaos, så inte alltid som alla instabilder där allt ser hur perfekt ut som helst (det är mycket under ytan). Men det går att njuta till max ändå, bara man har rätt inställning från början. 
 

Slutligen, visa en bild på dig och ditt/dina barn.