Ont i magen

De senaste dagarna har jag haft lite ont i magen. Har tänkt, känt och funderat väldigt mycket och på ett sätt lever jag livet precis på det sätt jag vill just nu, men på ett sätt inte. Den senaste tiden har vi inte alls umgåtts så mycket med kompisar. Jag umgås ju och träffar mammor flera gånger i veckan men vi har som familj inte riktigt lyckats hålla vårt mål med att vardagshänga minst en gång i veckan med folk samt ses på helgen. Dels är jag trött ofta, vi tar inte tag i det, vi är bekväma och hamnar i soffan och älskar det, och så kanske något som egentligen inte är en ursäkt men som jag gör till en ursäkt är att jag inte riktigt trivs med vår inredning. Alltså, jag ÄLSKAR ju vår lägenhet så det är ju så konstigt egentligen hur jag håller på, men jag känner mig bara inte helt hemma med hur vi har inrett och våra möbler och detta är så sinnessjukt ytligt och otacksamt att jag saknar ord men jag har nog bara kommit in i en liten svacka där mycket känns jobbigt och inte kul. Sen har vi ju det där med mitt dåliga självförtroende när det kommer till mat. Arvid är liksom inte bästa måttstocken för om något är gott eller inte för han äter allt men ofta brukar han verkligen hylla min mat men vet inte jag kan lita på hans smaklökar riktigt haha. 
 
Inser ju att jag tänker alldeles för mycket och gör S A K E R av något som inte ens är nåt. Vi har matbord och stolar, vad mer behöver man liksom? 
 
Sen har jag haft lite jobbigt med att höra av mig till folk det senaste. Finns ju några som jag så gärna vill träffa  och ses med, men så känns det som ett projekt, så tar jag inte tag i det. AH. Blir så trött på denna sidan av mig. 
 
Och så tusen andra grejer som inte är som jag vill eller önskar just nu. (Överdriver ju men det blir ju lätt så när man redan är lite "nere", allt blir ju fel då).
 
Ska nog försöka boka in ett möte med barnmorska framöver i alla fall då jag tror det beror litegrann på mina p-piller eftersom jag med en gång då jag började ta dom kände mig mer irriterad än vanligt. PMDS:en är ju som ni vet borta och jag är så tacksam för det men jag vill inte hålla på och vara såhär lite hela tiden heller om det nu finns något som skulle göra mig normal, glad och vanlig hela tiden (hoppet finns ju att det faktiskt går). 
 
Har haft NOLL inspiration till mat det senaste, håller med om att jag faktiskt höll någon form av nivå på maten för någon månad sedan och hade jag lagat likadan mat fortfarande hade jag absolut delat med mig. Nu har jag mestadels bara slängt ihop något för att vi ska få i oss något alls och inte svälta så känner mig sjukt oinspirerad även där. 
 
Jag har ingen energi att ta tag i hemmet så som jag brukar. Tvätten sedan flera dagar bara hänger och väntar på att vikas in. En svaghet Arvid har är att han aldrig tar tag i saker själv och börjar, han hjälper alltid till när jag väl har börjat men han tar liksom inte några egna initiativ vilket gör att det hänger på mig ofta för att få saker gjort. 
 
Ah. Är inte så glad idag. Arvid jobbar dessutom. Jag känner mig inte så nära med Gud och orkar inte ta tag i det heller (det är sorgligt men så ser relationen för mig ut ibland). 
 
Någon som kan komma med lite pepp? Någon som vill dela med sig av något glatt? Eller jobbigt? Eller bara skriva NÅT, så jag kommer på andra tankar. 
 
Nu återgår jag till detta himla EKORRHJUL som livet är om man inte gör något åt det. 
 
Vi hade en finfin kväll igår i alla fall så jag är tacksam för det, men mer om den i "min helg i text och bilder". 
 
 

Min nya hobby

Okej, det finns en STOR NACKDEL med mitt nyfunna intresse; fotografering. Det tar TID. Alltså. Först att fota. Sen att välja ut bilder. Sen att redigera. Och med tankte på att jag inte hittat min "stil" än inom foto (jag gillar ju så mycket olika) så kan man sitta hur länge som helst och pilla med hur det ska se ut. 
 
Men, det känns iaf oerhört roligt att jag äntligen hittat en hobby/intresse. Arvid har länge tyckt jag ska skaffa ett också (han har otroligt mycket han tycker är roligt att hålla på med, medan jag varit nöjd och glad som det är haha). Men så småning om kanske jag kommer på vad som är "jag" när jag tar kort. Vi får se. 
 
Sen så tar det otroligt stor plats att spara alla raw-filer så det känner jag att jag inte kan göra (när jag redigerat mina bilder så sparar jag alltid ner dom i jpg) men så slog det mig (och min bror pikade) att tänk om jag i framtiden vill redigera om bilderna? Då finns det inte kvar. Svårt det där, hur gör ni?
 
Nu invätar jag min älskade man som satte dig i bilen efter jobbet för att köra hit. Ibland känns det som jag glömmer bort kärleken till honom mitt i all kärlek jag känner till L, någon som känner igen sig? Kärleken jag känner för L är liksom på en helt annan nivå och ny dimension. SJÄLVKLART älskar jag Arvid på ett alldeles speciellt sätt också och självklart har jag saknat honom, men han har ju definitivt saknat oss betydligt mycket mer. Jag och L har ju ändå haft varandra!
 
Nu hör jag en bil komma utanför. Det kanske är han. Yey!
 
KRAM!
 

#Metoo

Ja. Jag har också varit med om en del saker. Jag skrev om det på min FB. Men jag fick så ont i magen av att se det så jag tog faktiskt bort det. Jag skämdes. Varför ska det behöva vara så? 

Nu är inlägget borta, men #metoo består ju ändå.