Mammalivet och Leon vecka 46

Bebis;
- Han har visat att han numera kan "sjunga med" i babblarna. (16/1).
- När man säger "var är lampan" så kollar han numera på lampan (inte alltid dock, och han har inte pekat än så länge). (17/1)
- Han kan nu göra "tittut" själv (att han drar för något för ögonen och sen drar bort). 
- Han är ju fortfarande lite "feg" när det kommer till att stå själv, men nu kan han iaf stå och bara hålla i sig med ena handen även om han absolut föredrar att hålla i något med båda händerna. 
- Skulle verkligen beskriva honom som försiktig. När han står någonstans och vill sätta sig så tar det för det första evigheter och han tvekar mycket men sen försöker han alltid att göra det så försiktigt som det går.
- I måndags fick han sin första "skada". Han trillar en del just nu med gåvagnen när han inte är helt med men i måndags så föll han över sitt babygym (han älskar så vid det) och gjorde en faceplant. Han fick ett litet jack i tandköttet/läppen och förmodligen pga sina två tänder och hade ett litet sår i ca 3 dagar. Han skrek som en stucken gris stackaren. 
- Han somnar i eget rum (sen i lördags) men har inte sovit en hel natt där än. Nätterna ser fortfarande ut; somnar runt 21 (efter mycke bök och stök), välling 12, gråt 03/04 och kommer över till och sover då till 7/8. Med en hel del snurranden, och ibland så skriker han till men oftast i sömnen tror jag. 
 
Jag tycker nätterna blir alltid jobbigare nu. Eller nattningen rättare sagt. Jag funderar på om vi inte ska försöka få till läggning vid 7 istället (brukar ju vara en ganska standard-tid som funkar för många) eller vad säger ni? Kanske att han hinner bli lite övertrött till 20.30? Det enda jag är "rädd" för då är att han vaknar betydligt tidigare, men samtidigt så har jag läst att dom är benägna att sova längre om dom får in bra sömnrutiner. Någon som kan hjälpa? Det som också känns tråkigt är att Arvid bara träffar L en haltvimme då eftersom han slutar så sent. Sen kommer han ju vara hemma lite mer framöver då han blir lite pappaledig, men ändå. Känns som jag inte alls vet hur vi ska göra här? TIPSA GÄRNA! 
 
Känner mig verkligen orutti här alltså. Borde vi börjat med "rutiner" tidigare? Gör vi fel som bär över honom vid 4? Men vi orkar ju verkligen inte vagga och söva om honom när vi vet att han somnar om med en gång hos oss och kanske är det då att han behöver trygghet och närhet från oss? 
Jag kan nog på riktigt säga att det inte finns något bättre än bebisar i pyjamas. Det är det gosigaste och finaste! 
 
 
 
 

Han sjunger med

AHH. 
 
 
Idag hände något stort i denna familj. 
 
Det började med att jag och L var hos Nathalie och Vera idag för lite häng. Efter någon timme så satte vi på babblarna som dom älskar. Och vad händer? L börjar sjunga med när "babblarna" gör sina ljud?! Vi kollar på varandra och säger "va, sjöng L med?!" och bara "jaaaa".
 
Men jag visste ändå inte om det var en slump eller inte. Men så satte jag på den låten igen här hemma med Arvid och vad händer?
 
Jo.
 
HAN SJUNGER MED! 
 
Så stort för oss ju. Haha. Det betyder också givetvis att han lyssnat på Babblarna mycket och att det inte är konstigt att vi båda går runt och nynnar på låtarna även om L inte är med haha. 
 
Men åh så stolt jag blir. 
Älsklingen. 
 
Så duktig!!

Projekt; sova i eget rum

Okej. Så nu har alltså projektet med att få L att sova i eget rum börjat. Lite oplanerat faktiskt. Vi skulle fixa lite med hans rum och satte in hans säng igen för att se hur helheten skulle se ut, sen sa jag bara "men ska vi inte testa om han kan sova här nu då också".
 
FÖR.
 
Det är så MYCKET mysigare i teorin än i praktiken att ha han sovandes mellan oss (ni vet, han somnar ju egen säng men så flyttar vi över honom efter vällingen). Jag glömmer inför VARJE NATT att han snurrar, drar i våra hår, petar i våra näsor och sparkar på oss haha. Snacka om att vara inställd på att man vill att det ska vara mysigt att ha sin bebis sovande hos sig. Det var ju lättare i början när han låg helt still. 
 
Men okej. Så hur har de första två nätterna gått då? 
 
Över förväntan måste jag säga. 
 
I lördags så fick han välling som vanligt där vid typ 00.30, han lyckades efter det somna om igen i sin egen säng. Sen  vaknade han någon mer gång och då var det bara att sätta i nappen så somnade han om, men vid 04.30 (cirka) så vaknade han igen och då lyfte vi över honom till oss. Natten inatt såg typ prick likadan ut. Jag hade inte orken att försöka få honom att somna om i hans säng vid 04.30 så därför lyfte jag över honom med en gång, det som dock hände båda gånger är att han hinner vakna till och bli "pigg" då (han tappar huvudet av trötthet ibland haha) men ska ändå hålla på att pilla på oss, snurra, göra en halv kullerbytta.. Vi lyckas halvsova då men vaknar ju liksom var 20 sekund. Så ja, jag undrar hur vi ska bära oss åt? 
 
Båda har konstaterat att sömnen vi får fram tills dess iaf är mer kvalitativ vilket är bra, men vet inte hur vi ska göra så han inte blir för pigg när vi lyfter över honom (eller få honom att sova hela natten). För när han väl sover sen så visst, han rör sig, men då lyckas ju vi sova bättre också. 
 
Men jag tänker att det VIPS kommer bli så att vi vaknar en morgon och då har han sovit i sitt rum hela natten. Brukar man inte höra om att det blir så typ? :P Så jag tänker att vi fortsätter såhär? Jag saknar ju att ha honom i vårt rum litegrann, känner mig även lite orolig att han inte sover med oss MEN jag tror det är för det bästa ändå. Han vet ju att vi kommer när han ropar/gråter och vi har aldrig låtit honom få känna något annat än att vi alltid finns så detta borde ju inte vara dåligt för honom? 
 
Vad är era tankar? 
 
Projekt barnrum som aldrig blir klart känns det som haha. Nu har all inredning med lägenheten stannat av känns det som. Gillar inte när det händer.