Uppdatering om PMDS

(null)
Älskade lilla hjärtat, jag ber för att du ska slippa vara med om en mamma som har PMDS genom ditt liv. <3

Jag måste säga att jag tror mina dagliga promenader gett resultat på PMDS-fronten. Jag känner väl av min ägglossning då jag får en speciell värk i magen och ryggen då så det är bra att jag har koll på det, för därmed vet jag då även om när min period av PMDS börjar. Jag har känt av det, med dåliga tankar om mig själv, att jag är ensam, jag får för mig att folk pratar illa om mig bakom min rygg osv (kanske stämmer till viss del men här blir det en total rädsla). MEN jag måste också säga att jag inte haft total ångest eller panik, jag har inte velat dö och sett svart, jag har dessutom någonstans kunnat förstå att mina negativa tankar mycket väl kan vara PMDS (i vanliga fall så finns det inte på kartan att det är PMDS). Så jag känner mig ändå glad för det för jag har ju varit utan p-piller hela månaden. Vi får nu se hur dessa nya p-piller kommer vara för att ens behöva gå ner sig lite med tankar är ju jobbigt, dock så sjukt mycket bättre än det varit innan. 


PMDS-kampen och en finfin vardag

Igår var jag till läkaren för att prata om min PMDS igen och hur vi går vidare efter att de två p-pillerna jag under hösten provat har varit, ja jag ska inte överdriva och skriva katastrof, men låt säga att dom fungerat allt annat än bra i alla fall. 
 
Jag ville egentligen ge mig in i antidepp-träsket igen för att det var så många år sedan och för att jag kanske inte gav det en ordentlig chans, men läkaren jag träffade ville hellre skriva ut ett nytt p-piller och ge det tre månader, och om detta inte heller blir bra så ska vi gå tillbaka och testa någon medicin jag provade tidiagare. Kan vara så att jag gav upp lite för lätt vid första biverkning. 
 
Ja, helt enkelt så fortsätter resan i denna medicin-djungel som jag befinner mig i. 
SKÖNT är dock att jag numera inte kommer behöva besöka läkaren utan att vi kommer ha kontakt via telefon (pga hon behöver inte undersöka mig utan just nu är det bara kampen om att hitta rätt som gäller). 
 
Sen fortsatte dagen och Arvid kom hem på lunchen. Efter det gick jag och L en liten promenad. Och sen på kvällen kom våra kompisar Emelie och Simon, och deras goa son hem till oss för lite mat och prat. Så mysigt. Våra finfina kompisar verkligen. Vi både skrattar och lär oss så mycket av dom. <3
 
Arvid har bytt ledig dag lite hux flux, så dagen har jag spendrat med Nathalie och Vera. Vi har gått två korta promenader så att Vera och L kunde somna. Dom var så tajmade idag och sov i princip lika länge och på samma tider. Det var skönt. Under tiden passade vi på att fylla i deras "första år-bok". Efter att jag skrivit om hur mycket jag låg efter förra veckan så kom hon med det bra förslaget att vi skulle göra det tillsammans så det blev av. Utöver att skriva var det sjukt intensivt att hålla koll på barnen och sen hade vi en liten photoshoot också, såklart (hehe) då dom har en likadan "overall" samt likadana mössor fast i olika färger. Dock ville dom inte sitta still en sekund så bilderna blev sådär men det är roligt att ha. 
 
När jag kom hem påbörjade jag dagens middag och denna vecka har vi TYDLIGEN Linas matkasse. Jag hade helt förträngt att jag beställt (och vi brukar ju aldrig ha matkasse) så kan ni förstå hur chockad jag blev när dom berättade att dom skulle leverera mat till oss samma dag. Haha. Tur att vi inte hade hunnit inhandla veckans handling (vi skulle typ precis sätta oss ner och göra det haha). 
 
Ja. Långt inlägg. 
 
Skepp o hoj.
 
 

Jag har slutat med..

min p-piller nu.
 
Och nej, det är inte pga försöka få nytt syskon till L utan det är för att jag inte någonstans kände igen mig själv längre. Jag bytte för en månad sedan sort, då jag inte mådde bra med dom innan heller, men dessa var helt klart värre så i lördags bara slutade jag. Får man ens göra så? Jag vet ärligt talat inte, jag har inte rådfrågat någon heller utan jag kände bara att ska jag överleva julen och vara en bra mamma/fru/dotter så måste jag sluta med dom så jag får känna mig lite tillfreds och inte ständigt irriterad och arg. 
 
Nu får vi bara hoppas på att jag inte får pmds istället. 
 
Men jag ska ringa en barnmorska imorgon och rådfråga lite, jag har ju en del mediciner här hemma som ska hjälpa mot PMDS men som jag slutat med, men jag ska kolla om jag nu några år senare kan testa igen för att se om jag får samma biverkning. (Nu kom jag dock att tänka på att sådana mediciner har väl säkert ett bäst före? Jag får kolla upp). 
 
Nej men jag tänker nu när jag testat totalt ca 8 olika mediciner och p-piller så kanske jag lättare lever med vissa biverkningar nu när jag märker hur svårt det är att hitta något som hjälper mig. 
 
Det är svåra saker det här.
Och näst intill livsviktiga skulle jag säga.
 
För ja, när jag får som allra värst PMDS har jag ibland känt att jag inte vill leva. 
 
Och som jag skrivit så många gånger förr så har jag lovat att L inte ska behöva vara med om min PMDS så jag SKA INTE LÅTA DET RINNA UT I SANDEN vilket jag gjort så många gånger förr när jag blivit trött på att testa mediciner som ändå inte hjälpt mig utan bara fått mig att må sämre.
 
Ni som ber, ni kan väl be för mig? Detta är en av livets stora kamper för mig. Min man också. Jag vill så gärna bli fri.