Q & A
Har samlat era senaste kommentarer och tänkte nu äntligen besvara dessa! :) 
 
Tusen tack först och främst!! 
Självklart har det slagit mig flera gånger att det känns jobbigt att inte kunna ge lika mycket uppmärksamhet till bara L. MEN, jag tänker såhär! Jag tror inte det finns något bättre och roligare gåva att få än ett syskon (förutom villkorslös kärlek från föräldrar såklart). Jag tror det kommer göra honom gott att faktiskt få dela uppmärksamheten med någon annan, ha någon att retas med tror jag bara är sunt för att lära sig hantera konflikter. Dessutom kommer ju L ha fått betydligt mycket mer uppmärksamhet än det andra barnet i och med att L har fått allas odelade uppmärksamhet i två år. 

Men ska inte ljuga, ibland känner jag en liten oro i magen för jag vill ju att han fortfarande ska känna sig älskad och sedd av oss.. Men som sagt, det positiva väger över! (Och känner jag mig själv rätt så kommer det nog pendla mycket fram tills det är dags).
 
TACK :) L förstår nog faktiskt inget alls än så länge, iaf inget vi märkt av. Barn brukar ju överlag förstå mer än vi tror men just i detta fall är jag väldigt osäker. Han har gosat med magen nån enstaka gång vilket han inte gjort tidigare men vet inte om det bara var ett sammanträffande eller om han kanske sett Arvid göra det (inte för att han direkt gosar med min mage, men kan klappa den och lite så). 
 
Hittills har gravidteten varit väldigt tuff och då har det varit extremt jobbigt för mitt samvete att redan ha ett barn som jag inte kunde ta hand om på det sätt som han förtjänar. Att försöka leka med L och samtidigt spy har varit påfrestande till tusen och riktigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. 
 
Nu känner jag också att jag vet vad som väntar med gravidteten, absolut magiskt att känna sparkar för första gången (har bara känt fladder hittills) men sen vet jag att det bara är att bli stor som ett hus och få värre foglossning, sova sämre osv. Ser fram emot förlossningen (är rädd också såklart) men det är det enda, annars får bebis gärna komma snabbt! :D Kanske skriver mer om detta framöver när jag hunnit tänka mer.
Tusen tack!!
Det skiljer sig mycket åt i att jag inte är rädd på samma sätt som förra gången. Denna gången VET jag att jag klarar att ta hand om ett barn, jag vet hur min relation till Arvid förändrats och att vi håller ihop och är bättre tillsammans nu än innan. Jag längtar att få se mina barn tillsammans och se hur L kommer vara som storebror, förmodligen världens bästa, såklart ;) Han är väldigt snäll och lugn kille, just nu i alla fall och har vad jag sett aldrig puttat någon och när han blivit puttad så går han bara därifrån. Detta kanske gör att han blir världens vilding när han får ett syskon, men just nu känns det som att han kommer vara väldigt fin mot sitt syskon i alla fall. Det blir spännande. Ber för att dom ska få en fin relation och att dom alltid ska ha varandra och skapa fina band och KLICKA. :) Känns viktigt för mig att mina barn får en bra syskonrelation och jag vet att man inte kan styra över det helt och hållet men jag tror man kan påverka en del i alla fall. 
 
Syskon har alltid varit ett självklart beslut för oss, sedan tvekade vi en del när vi skulle skaffa barn nr 2 men sedan insåg vi att det kan ta tid att få barn andra gången (eller gå jättesnabbt) och då kände vi att vi kunde börja försöka så ifall det dröjer har vi iaf påbörjat det. Sedan fick vårt boende oss att tänka till också, inte tveka, men verkligen tänka igenom. Vi kom fram till att det inte skulle vara något som stoppade oss för vi bor bra i en trea så vi kände att det kommer gå bra om vi inte hittar något radhus eller hus innan bebis kommer. 
Tack så mycket!! Och vad KUL! :) Glädjer mig att höra! Så kul att följas åt!!
Stort tack för din fina kommentar. Blev verkligen så varm och glad! <3 Och jag lider så med dig när jag hör vad du behövde gå igenom. Som tur är verkar spyorna ha låtit mig vara, dock inte illamåendet men jag är tacksam över att slippa spy. Det blir väldigt jobbigt att något som är så stort, magiskt och mäktigt blir en så jobbig upplevelse istället pga illamående och spyor, det tar verkligen bort glädjen så mycket, så blev det för mig iaf. 
Hoppas ni mår bra och att du fått må bra första året (snart åren) som mamma och nybliven familj! Kram!
Ja, så är det verkligen. Jag trodde aldrig jag skulle må bra igen vissa stunder och led så mycket över att missa så mycket tid med L men jag känner verkligen att nu i efterhand var det en så pass kort period så jag ältar det inte så mycket. Bara så ledsen över att jag behövde må så otroligt dåligt för det tärde enormt.
Hoppas allt går bra för dig i gravidteten, stort grattis! Kram
Jag minns inte exakt.. Men jag tror han började ha skärmtid vid cirka ett år. Dock kunde det bli så att om vi var över hos kompisar och deras barn kollade så kollade L också. Men sen försöker vi i den mån det går att ha så lite tid som möjligt. I bilen försöker vi så långt det är möjligt att sjunga eller läsa böcker, eller spela musik. Det ska verkligen vara kaos för att vi ska ta fram mobilen i bilen. Sen kan vi ha någon myskväll ibland nu förtiden då vi kollar på nån film hela familjen och likaså får han kolla om jag behöve göra mig i ordning om vi ska iväg och Arvid inte är hemma. Så, han får inte kolla "bara för att" (förutom filmkväll) utan det är speciella tillfällen och som sagt om vi är med kompisar till L som kollar så känns det mysigt. Ni andra föräldrar som läser, hur har ni valt att göra? Jag ser INGEN prestige i detta, mer än att jag inte tycker det är sunt att låta barnen kolla i timmar dagligen + att jag alltid vill ha varit ute med L varje dag också. 
 
Som sagt, jag har inte riktigt funderat klart över alla frågor så det kan hända att jag svarar mer djupgående framöver om jag känner att jag har något att tillägga eller om vissa känslor och tankar förändrats sedan jag svarade på dem i detta inlägg. 
 
Stor kram till er!
Bland annat så har L gjort sin första snögubbe (med en heeel del hjälp hehe) nu i Falun. Han älskar vara ute och det gör jag och Arvid också vilket jag tycker är både bra och kul. Han älskar även sin pulka så det bådar gott! Vill att han ska se positivt på att få vara ute mycket och verkligen se till att göra det till en kul grej!