Lite om barnen
A:
Igår blev A hela NIO MÅNADER! Det är så galet! Stora tjejen alltså. Hon gillar fortfarande INTE att ligga på mage vilket gör att hon mestadels bara sitter på sin lilla rumpa. Hon försöker börja krypa ibland, men det vill sig inte riktigt så hon hamnar ofta på mage, och eftersom hon inte gillar att vara på mage, så tror jag det tar emot för henne att kämpa på med krypandet. Så nej, hon tar sig fortfarande inte framåt. Vad som dock hände idag (9 mån 1 dag) var att hon började ställa sig upp mot saker. Hon lyckas inte helt och hållet men hon drar sig en bra bit uppåt i alla fall. 
 
Annars upptäckte jag att hon hade sin andra tand på G i förrgår. Det märks att hon börjar få tänder för hon är lite mer missnöjd nu än hon brukar, men samtidigt är det inte så illa egentligen, det är bara att jag är van att hon är så nöjd. 
 
Hon har nu lärt sig att göra tittut själv, hon drar då upp tröjan framför ögonen och sen ner igen. Hon är fortfarande skeptisk till mat, ena dagen kan bananpannkakor gå jättebra, nästa dag ratar hon det. Banan går ner lite lättare nu i alla fall, lika så barnmatsburkar med pasta och bolognese, ibland går gröt också men då måste det vara vanlig havregrynsgröt, inte mixad. Någon gång har vi fått i henne katrinplommonpuré också, vilket hennes mage behöver.. Hon älskar fortfarande sin storebror mest av allt och skrattar åt allt han gör och följer med blicken, så kul för henne att han mer och mer inkluderar också. Dock har hon börjat nå hans bilar och det är inte poppis, och det tar emot lite att låna ut något till henne, men det brukar gå tillslut. 
 
Hennes kinder är fortfarande de goaste att pussa på. Hon sover gärna på armen eller tätt intill under natten, men ibland sover hon ändå hela nätterna i sitt bed side crib (men vaknar givetvis upp för 2-3 gångers amning). Vi får se hur det går för Arvid nu när jag åker iväg. 
 
L:
L fyller år om 4 dagar. Helt galet. 
Han ÄLSKAR bilar fortfarande. Kan leka med bilar i TIMMAR på sin bilmatta, eller köra bilarna längs med soffan och upp på byrån, leka att mattan blir en tunnel till dom. Ibland blir kepsen ett gupp. Alltså hans fantasi vet ingen gräns och jag blir så lycklig av att se honom kunna leka så mycket och vara så påhittig. Han brukar ofta sjunga när han kör bilarna vilket jag ser som ett tecken på att han är en kille som mår bra. Ibland pratar han också med bilarna. Han blir överlycklig när man leker med honom också. Ofta är det en bil som hamnar upp och ner och så måste polisen komma och hjälpa. Eller så åker vi hem till mormor och morfar (de har ett eget hus på bilmattan), och så köper vi smoothie, juice och pizza. 
 
Han älskar även att spela bandy med pappa på vinden. Han gillar fortfarande mästerflygarna men har börjat kolla på lite annat också, men dock inget som han alltid säger han vill se på. 
 
Han har svårt att säga förlåt men lätt för att säga tack! Man märker verkligen att ordet förlåt betyder något för honom och att han inser att han gjort något som man inte ska. Så hellre att det tar emot lite för att det känns jobbigt än att han säger det av slentrian. Han kan ibland vara en liten "minipolis", ex om han ger en leksak till en kompis och den inte säger tack så brukar han säga "säg tack" hahah. Han gillar snö. Han gillar att dansa, sjunga och rörelsesånger. 
 
Han vill ju numera även fota med "lilla kameran" så fort jag tar fram min systemkamera för att fota A eller syskonbilder (det är typ bara de jag fotar nu för tiden hehe). 
 
Han är ett barn av sin samtid, för så fort han ser en mobil så vill han ha den till vilket pris som helst. Det är ju vårt eget fel till viss del, som gett den till honom förut när han velat spela bolibompa, men nu har vi bestämt oss för att vara hårdare. För jag gillar ju inte skärmar, varken för honom eller mig. Tänk att det ska vara så svårt. 
 
Han minns ofta tillbaka och säger "kommer du ihåg det?" och det är så spännande att höra vad han tänker på och vad han minns. 
 
Han drömmer fortfarande varje natt, vi behöver dock inte alltid gå över för att "natta om honom" utan han skriker till och somnar om. Men nu för tiden kommer han 9 av 10 nätter över till oss och sover mellan oss. Det brukar gå bra för han sover still. Inte en enda olycka på natten sen vi tog nattblöjan. Så obeskrivligt skönt. Hade förväntat mig kaos verkligen. 
 
Han säger allmänt roliga saker nu för tiden och jag vill bli bättre på att skriva upp sådant, så ska ta tag i det. Dock har han också börjat säga "blä" och "äckligt" till vilken mat det än är.. Kanske något han fått från förskolan?
 
Och på tal om förskolan så går han alltid rätt in när jag lämnar. Han varken vinkar, pussar eller säger hej då. Tror ni det kan vara ett tecken på att han känner sig trygg både på förskolan och mig? Eller tvärt om? Säg gärna vad ni tror. Jag tycker såklart det är skönt att jag bara kan vända mig om och gå, men vill såklart att det ska vara något positivt.
 
När vi ska iväg och jag ska klä på honom är det ofta kaos. Han vill bli jagad, springer iväg och bara drar sig loss när jag försöker få på. Oftast har jag även som sämst tålamod då också och orkar inte med att det ska krångla, så det är inte våra golden moment. 
 
Han gillar fortfarande att mysa, kramas och gosa mycket så det gör vi alltid någon gång om dagen. Vill försöka läsa mer framöver. 
 
Det blev en hel roman denna gång. 
Ibland blir det så. Och ändå har jag säkert glömt mer än hälften.