STN
 
 
Går runt och känner mig lite ledsen. Nedstämd. Tyngd. Detta med Hanna som drunknade på Hawaii påverkar mig mer än jag tror. För 9 år sedan var jag själv där. Badade på den stranden. Hade en nära-döden-upplevelse, men som inte blev mer än så. För jag hade mitt livs bästa tid med STN. Ingenting har varit lika bra för mig som STN. Det var riktigt utmanande, tufft, svårt, jobbigt och alldeles underbart. Hanna skulle kanske även hon fått sitt livs tid där. Enligt hennes pappa så älskade hon det redan. Det gör så brutalt ont att hon inte fick vara med om allt det där hon drömt om. 
 
Och STN. För mig var det utmanande då jag kom dit med en liten, ytterst liten barnatro. Gud var ingenting som påverkade mig i mitt liv och min vardag. Men jag hade en längtan efter att min tro på Gud skulle få mig att leva ett annorlunda liv och därför åkte jag dit. Så tänk dig att komma från ett liv där du på din höjd bad en bön de gånger livet kändes piss (och då bara som tankar) - till att fasta från mat varje måndag, sjunga lovsång i timmar, be - HÖGT OCH PÅ ENGELSKA (jag som aldrig bett högt på svenska innan), dela ditt vittnesbörd på engelska i minst 20 minuter, ha bönestunder i timmar för olika länder, människor, händelser osv, ha "quiet time" (vara tyst i en timme och läsa bibeln och be) i en timme varje morgon. Det var en chock att komma dit, men det förändrade också mitt liv och jag är evigt tacksam för det. Jag lever inte lika "radikalt" idag, men jag bär med mig mycket därifrån, och det största och mest förvandlande av allt är att jag idag har min egna, personliga relation till Gud och att den relationen påverkar och formar mitt liv varje dag. Tack vare det har jag nu en man som älskar mig och Gud innerligt, och som avsätter en veckas semester från jobbet för att åka med ungdomar på läger för att han vill sprida Guds ord vidare..
 
Nu svävar jag iväg. 
 
Kanske hade Hanna om 9 år skivit något liknande? Jag vet inte. Men hon har det bra nu. 
 
Insåg att jag inte alls sorterat bilderna från denna tid. Så det får bli ett litet urplock. Tror inte jag visat bilder från min tid på Hawaii innan va? Om man följde bloggen på den tiden kanske man sett dom. Men jag har tagit bort den bloggen och bara sparat allt material på datorn.. 
 
KRAM!
 
 
Vi fick be för och dela ut mat till fattiga och hemlösa <3
Min sovplats. Alltså ursäkta ytligheten, men mamma, vad schöen fick jag med för lakan?! 
Hoppade fallskärm
Solade, badade och hade en kroppsform som denna mammakropp inte har och aldrig igen kommer få.. Hehe.
Hängde i stora gäng och bara skrattade, bad och hade det gött.
Lärde oss att surfa
Hade aktiviteter för barn som var föräldralösa
Och så roade vi oss. Shopping, god mat, strandhäng och levde lajf. Kommer aldrig glömma min tid på Hawaii. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress