Livet
I måndags så ställde sig A upp för första gången alldeles själv. Jag blev väldigt chockad då hon inte alls varit intresserad av att stå på sina ben (vill absolut inte "gå" och hålla oss i händerna osv). Men så bara händer - under tiden då jag viker kläder så ska jag bara kolla mig om axeln för att se vad hon gör - och då står hon upp. Och som den moderna morsa jag är så försökte jag snabbt som attan få första gången på foto haha. Det har inte hänt sedan dess dock, men vilket framsteg ändå. 
 
Annars är vi ute mycket och njuter av det fina vädret. Leker med kompisar. Och idag är L för tredje gången denna vecka på förskola. Det är stort - han har ju inte varit där på över en månad pga sjukdom, men nu har han varit frisk hela veckan. Jag känner mig enormt tacksam över när vi får vara friska, för vi har dragits med så mycket sjukdom det senaste. 
 
Annars har vi haft lite kompisar över på middag - och det slår mig varje gång när vi spontanhänger med kompisar en vardag, att jag önskar vi gjorde sånt mer. Vad det berikar vardagslivet! 
 
Har varit mitt uppe i den värsta delen av min PMDS - men har klarat av det så himla bra denna månad. Känner mig tacksam över det också. Jag har ju medicin, men den hjälper inte helt, men det är som att jag har kunnat styra lite mer över mina tankar och känslor denna gång. Vilken seger. 
 
PUSS OCH KRAM!
Men hej lilla sötnos, mamma älskar dig